Betrakta denna bild. Bilden är mitt nuvarande skrivbordsunderlägg i datorn. Bilden är tagen under en av sommarens härligaste dagar invid Pieljekaises toppröse. Nationalparken ligger framför mina fötter med Laisdalen och Svaipamassivet i bakgrunden. En bild att vila i och bäras av en längtan efter ljusare tider.
Ljusets förutsättning är mörkret. Längtan och förväntans förutsättning är att ha något att längta till. Det just dessa årstidernas växlingar och olika grader av mörker och ljus som kan vara en av livets kraftkällor. Mörker och kyla kräver tålamod, motstånd och ett visst mått av underkastelse. Vi kan med rätta inför den ledighet som står framför oss dra oss tillbaka. Här kan vi smida våra planer vad vi ska göra när ljuset kommer, utan att för den skull tappa fotfästet från nuet. Tänk om allt bara var ljus, värme, sol och utan motstånd. Jag tror att det på sikt skulle bli ett ganska tråkigt liv.
Vintersolstånd, mörkret härskar, men ljuset är på väg tillbaka. Redan imorgon med en hel minut. Vårda dagen, du får aldrig den tillbaka….
3 kommentarer:
Johan -
en underbar utblick att tjusas av: ljuset, de spegelblanka vattnen, molnen och dess skuggor som makligt glider fram över vildmarksriket.
Skönhet över allt förstånd.
Tycker att du i någon mån nedvärderar mörkrets egen tjusning. Där ett enda tänt stearinljus gör hela skillnaden. Mörkret har en egen skönhet. Just för det som mörkret erbjuder.
Och så gott man sover sedan, när det är mörkt.
Thord: jo skönheten låter sig ej beskrivas, den bara är.
Totte: jo, jag erkänner - jag föredrar ljuset, men visst, jag behöver mörkret för bäst komma till söms.
Skicka en kommentar