Uppbrott kan vara en sista vandring invid ett hav som stillat sig, med dimmans sorgflor som bäddar in landskapet. Uppbrott kan vara att lämna en älskad plats, ett älskat sammanhang eller kanske någon du älskar. Uppbrott är något obevekligt. Något som vi måste förhålla oss till. Något som kan väcka smärta, men som är en självklar del av livet och en förutsättning för livets väg vidare.
Lika mycket som uppbrottet skiljer nu från då är det språnget mot framtiden. Nya möjligheter och skatter att bli rikare av. Uppbrottet är skiljelinjen vid havets horisont där himlen är oändligheten och havet rörelsen.
Läs även andra bloggares åsikter om Livet, framtiden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar