När jag vandrar i mina marker finner jag att platserna bär på en historia långt bortom min fattningsförmåga. Man behöver inte gå på museum för att blicka tillbaka mot gammal tid. Man behöver inte vandra på kyrkogårdar för att känna dödens närhet. Den gamla skogen bjuder både på historia och död. Till skillnad från den mänskliga döden är den inte undangömd i en kista eller urna, utan den är exponerad i fullt dagsljus. De gamla stubbarna bär vittnesbörd om gamla skogsbränder. Gamla träd som fallet offer för blixtens framfart. Lika gamla som träden var när de knäcktes är nog tjärstubbarna som blev kvar. Kanske är det ett stycke medeltid som jag korsar på vandringen. Tänk om dessa stubbar kunde tala, men som bekant är döden ingen talare av rang…..
Brännmärkt
Kluven
Förvriden
2 kommentarer:
Hej!
Bra skrivet Johan, precis så är det ju - precis så fascinerande och tankeväckande - att försöka förstå.
Det finns en stor tröst i naturen; i skogens stora dynamik.
Men också skogen som barnkammare. Tänker på
en trädbjässe: Rumskulla, Norra Kvill, Kvill-eken, som den kallas lokalt. Sveriges äldsta och omfångsrikaste träd, ca ettusen år gammal.
Men, undrar man ju. Hur många barn i årskurs fyra behövs det då för att ge den gamle kämpen en VARM (från en art till en annan) KRAM? Barnen i Rumskulla skola har prövat. Det krävs sjutton stycken hållande varandra i händerna för att nå runt!
Eken och barnen i ring omkring målar upp en vacker bild om sammanhållning: Människan måste hålla samman med alla andra arter för att alla ska få en anständig, anständigt naturlig framtid på den klorofyllgröna jorden.
Blott femton meter från Kristuseken, som den kallades enligt riktigt gammalt växer en söt lill-planta: arvtagaren, tronföljaren. Kanske en ny tusenårsek en annan vårlig aprildag för en annan människa under den gassande solen år 3008. Ett utmärkt konkret exempel på successionsordning i sin tydligaste, vackraste, naturligaste prydnad.
...släkte följa på släkte...
Så som du skriver kan vi hoppas. Ett otäckare, men tyvärr ett inte allt för osannolikt scenario är att söderns ek sedan länge kan vara söderbränd år 3008 och att ekarna har invaderat mina marker,där de inte alls hör hemma. Döden i naturen är livets förutsättning för nytt liv. Människans rovdrift på våra ändliga resurser är en mycket värre och slutgiltig död om inte det mänsliga livet tar en annan riktning.
Skicka en kommentar