Norrbottens läns råvarurikedom har ju som bekant varit en viktig källa för uppbyggnaden av vårt samhälle och välfärd. Jag tänker närmast på malmen, vattenkraften och inte minst skogen, det ”gröna guldet”. Exploateringen av dessa Norrbottniska skogar har varit hård. Visserligen kommer skogen tillbaka, men det är industrins produktionsskog som är fjärran den gamla orörda naturskogen.
Rester av naturskogen kan vi hitta i nationalparker och naturreservat och inte minst högt upp på otillgängliga berg bortom skogindustrins lönsamhetskrav. Så ser det även ut runt min stuga i Lappmarken. På Gaikabergens övre delar har ingen mänsklig hand tuktat och fällt träden. Att gå i toppterrängen bland de flerhundraåriga tallarna tillsammans med den milsvidda utsikten ut över landskapet är en stark upplevelse. Det är tur att vi har ett så kuperat landskap att det finns platser som dessa där naturen får fortleva på egna villkor. Kan bara hoppas att det få förbli så….
3 kommentarer:
Länge leve det naturliga. Oavsett om det handlar om skogar eller människor. Ty det är där livet, det verkliga livet, finns.
Hej!
"Vår ande av skog..."
Ja, människan var en gång skogen. Varför skulle vi annars så innerligt krama träd idag?
Vilket sug i dina bilder!
Norrbotten har många av sina förtjänster intakta ännu - absolut!
Mina Herrar! Ni har hittat essensen, träd och människor hör ihop. Låt oss därför hoppas att vi inte sågar av den gren vi sitter på och är beroende av.
Skicka en kommentar