Jag gillar långsamheten, stilla vandringar i naturen som jag kan upprepa i det oändliga för att ständigt se och uppleva något nytt. Är jag ute i naturen ställer jag mig lite utanför det mänskliga och det gängse tidsbegreppet. Naturen har inga fördomar. Jag kan komma och gå som jag vill som den jag är utan att den tycker och dömer. Vandringarna gör mig tillfreds och hjälper mig att återfå kontakten med nuet.
Min vän Dan är lite av samma sort, även om han har lite mer förkärlek åt den tid som flytt. Han gillar och kan djupdyka i gamla foton och filmer från svunnen tid.
Våra vägar korsas emellanåt. Nu har Dan tagit initiativ till ett lågmält långtidsprojekt – vandring i Bodens alla naturreservat. De är ganska många till antalet. Då vi är långsamma av oss kommer det nog ta några år innan vi har besökt dem alla. Nordlig utposts läsare kommer att få ta del av lite intryck från dessa vandringar. Håll tillgodo!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Väntar med spänning på den första, heta reservatsrapporten från dessa två, erfarna stigfinnare. Det blir nog en resa i både det yttre och inre landskapet kan jag tänka mig. Eller snarare, hoppas jag...
Är du en uppmäksam läsare så ser du att den redan är skriven. Nu dröjer det nog ett halvår eller så till nästa rapport
Hej Johan!
Åh, spännande! Långtidsprojekt är i min smak, gillas av mitt kynne och är det naturrelaterat och dessutom naturreservatsrelaterat - ja, så mycket bättre!
Jaha. Min imaginära eller snarare fiktiva ryggsäck står redan packad och klar...
Långsamhet är en sund attityd eller inställning/livsstil som du skriver. Jag bejakar och besjunger långsamhetens lov så ofta som möjligt som ett absolut kriterium för att framåtsyftat kunna odla min själ vilket är en viktig daglig/stundlig aktiv process för fördjupning och välbefinnande.
Och att vandra förstås!
Var det inte självaste läkekonstens fader Hippokrates som redan för 2.400 år sedan menade att "vandring är människokroppens bästa medicin".
Jojo. Sanningar står sig över sekler och årtusenden.
Jag märker det själv. Och som bonus: Tankarna konverterar från dunkelt till klart.
Har du alltid varit stadd på vandring?
Hej från thord.
En tankevandrare har jag nog alltid varit. För att någon mån skingra de tankar som nått återvändsgränden har jag tidigt i livet insett att fotvandringarna är en av livets viktigare kryddor.
Skicka en kommentar