Morgonens tystnad och bleke i imperfektum
Nu blåser vinden upp till dans
Sätter solglimrigt vatten i rörelse
Bländar landskapet
Väcker den gamla skogen
Låter mesars ystra spel tala
Men…..
snart en annan tystnad, en annan vind
Skönhet av annat slag
Mörk, vit och kall
Läs även andra bloggares åsikter om Oktober, natur
2 kommentarer:
Hej!
Det är en vacker förmedlan du gör "Oktobers glimmer".
Jo - det är mycket det här med årstider.
Oktober tycker jag är en litet oroande månad, både mångtydig och motsägelsefull och dramatisk förstås, som all förändring är inför öppen ridå - blossande gyllene färgprakt som brinner, bleknar, brunfärgas och virvlar bort till förgängelse.
Man kan, om man vill, begrunda varför ordet/begreppet förändring oftast tycks oroa oss människor. Är det alltid bara negativt?
Förändring är något grundläggande fundamentalt som pågår hela tiden, överallt och i alla dimensioner sedan universums födelse - det vardagligaste tillståndet av alla, fastän det ju inte alls är ett tillstånd - egentligen... mera ett Panta Rei - "allting flyter", ingenting är statiskt.
Allra minst Oktober, som sagt, som inte alls säger adjö, farväl utan förmedlar (i futurum...) i bl.a grenarnas omsorgsfullt inbäddade knoppar, en mångmiljonårig försäkran om att nästa års gröna lövsprickning redan ligger i startgroparna.
Vårens ljus och värme är värd att vänta på.
Annars är det förunderligt hur väl årets månader avspeglar en fullgången människas liv.
Har du någon tanke om begärligt novemberfoto?
Det är riktigt att många oroas och förmörkas likt det mörker som börja krypa in på skinnet. För oss med lite depressiv läggning är det däremot annorlunda. Vi lugnas och slipper ljusets lätt euforiska tillstånd.
Det gäller ju att vända på steken. Att se utmaningen i motståndet,
d v s mörker och kyla. Dkan ge oss styrka och se de skönhetsupplevelser som finns för den seende. November är alltid en utmaning. Jag för anledning att återkomma till dennna månad.
Skicka en kommentar