Det är ovanligt med en vanlig dikt om det vanliga. En vanlig prosadikt som fångar vanligheten och människans väsen och villkor. Läs, vila och begrunda Ragnar Thoursies ord. Vanligheten är större än du anar….
Det vanliga är en gåva av Gud till människan.
Den höjer henne över det tillfälliga och ogenom-
tänkta, det slumpartade och oprövade.
Det vanliga är trygghet och gemenskap
Det vanliga är skönhet, rådjurets språng i utmarkerna,
fågelns vingslag, trädens högtidliga vindsus
Det vanliga är vår andhämtning,
Hjärtats jämna slag,
Ögonlockets rörelse mot ljuset.
Det vanliga är brunnsmotorns spinnande, väggklockans
Sega tickande,
Tidens gång,
Dödens närhet.
Det vanliga är förutsättningen för det mycket ovanliga,
Som trött lutar skuldran mot oändligheten.
Ur ”Igelkottsfrid”, 2007.
Läs även andra bloggares åsikter om Poesi, Ragnar Thoursie
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej!
Tycker om Ragnars dikt. Och nog är det vanliga på något vis de enkla tingen, de enkla rena linjerna. Det som står sig genom alla tider och inte behöver någon ny flåsig, flashig "make over".
Det vanliga, det enkla ska vi vårda, vara rädda om för det är ständigt hotat. Allt det som finns nära oss. Det lilla. Igelkottar t.ex.
Det finns ett val.
Martinson har skrivit en dikt om detta och jag har letat utan framgång.
Det enkla livet verkar inte existera längre.
Så... ta dessa enkla rader.
Jodå, det enkla livet finns där om vi bara uppmärksammar det. Bara vi är på det klara över när vi låter oss ryckas med och har förmågan att också avstå för att bevara enkelheten och vårda oss själva.
Skicka en kommentar