Efter ett par arbetsintensiva dagar då stugtomten skulle göras fin efter vintern och delar av huset har fått ny falu rödsfärglyster har jag idag återgått till ett dagledigt och mer stilla tillstånd. Påpassligt faller ett lättare regn som bromsar in alla onödiga tankar på arbete.
Just inkommen från en kortare skogsvandring. Naturen helar med sitt lugn och stillhet. Lite spridd trastsång annars är det nära på tyst...bortsett från göken som ihärdigt jobbar oförtröttligt dygnets alla timmar.
Dagar som denna sker det växelspel mellan mina tankar och tillstånd och allt det där som sker ute i Världen och långt bortom min gripbara horisont. Radions P1 går ofta här i stugan och vid frukosten hörde jag på det ofta kloka och insiktsfulla "Konflikt". Idag handlar det om flyktingkatastrofens Syrien och dess konsekvenser det får för grannlandet Libanon. Människoöden och s k "Moment 22 situationer" travs på varandra i inslagen.
Jag tänker då osökt på vårt eget och Europas flyktingmottagande och den främlingsfientlighet som växer sig allt starkare i flera välmående länder. Det vi gör och tar emot är bara en liten rännil jämfört de långt över miljonen syrier som Libanon har öppnat sina gränser för.
Den allt mer utbredda trångsyntheten blir i det perspektiv absurd...samtidigt som vi ännu kanske bara ser toppen av isberget.
Flyktingfrågan har ingen enkel lösning...men stängda gränser där vi bara grottar ner oss i egna svårigheter är ingen lösning. Det lär istället vidga tragedin och ge öppet spelrum för än värre konflikter framöver.
I min lätt tillbakalutade position på en mycket fri och stilla plats i Världen kanske det inte är plats att döma...men att denna Syriska tragedi får pågå år efter år är en skam....speciellt då den övriga Världen verkar ha lämnat den åt sitt öde. Konsekvenserna av Världens passivitet har en nota...och jag tror den kan bli dyrare än vad vid tror.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar