Varje år under den senare delen av maj följer jag med Björn till hans koja mellan bergen en bit från hans föräldrahem i södra Bredåker. Det är en av dessa upprepningar som ger livet mening och glädje. Just den här delen av året bjuder dessutom naturen alltid på sitt skådespel i sitt yrvakna tillstånd efter en lång vinter.
Naturen och klimatet är alltid nyckfullt. Till kojan har vi anlänt i solsken, dimma och vid något tillfälle snöfall. Igår var det den hittills varmaste gången. Med högsommarvarm temperatur i kvällen blev den eld vi samlas kring mer en mysfaktor än behövlig värmekälla.
Alla skriver vi vår historia. Ankringsplatser som denna ger både historia och nutid mening. I kvällen pendlar samtalet i olika riktning kring det som varit och är tillsammans med den obligatoriska falukorven och tjeckiska ölet.
Människan är inte gjord för att vara alltjämt lycklig...men det det finns stunder med frid, stillhet och frihet...det jag kallar lycka.
Björn Larssons självbiografiska roman "Min frihet" är medföjare denna vackra kväll. Björn Larsson skriver om friheten...om den frihet där vi söker oss inåt. I den bästa av Världar kan kan det ske ske med någon annan. Detta något och denna frihet ligger långt utanför konformism, yttre attribut och gruppens kollektiva vara. Att våga ställa sig utanför kollektivet utan att utmana, söka sig nyfiket och kritiskt vidare kanske är den vaccination människor behöver i vår tid då mörka massrörelser verka vinna mark.
Så går också tankarna en lycklig majkväll invid Björns koja alltmedan kokkaffet är på gång...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar