Onyttans lov

"Han gillar varma och långa bad. Men han badar aldrig på kvällarna eller på fritiden. Han gör det kontorstid, andras kontorstid. Det är så han får ut mest av sitt badande".

Så inleder Luleåförfattaren Peo Rask sin senaste bok "Onyttans lov". Det är en liten retsam och uppkäftig bok där Peo Rask ifrågasätter kanske det heliga av de heligaste....arbetet i alla dess former.

Jag tror inte att det är en tillfällighet att denna bok kommer just nu. Vi matas ju ständigt om vikten av att arbeta...och helst arbeta ännu mer och framförallt längre upp i åldern. Den borgerliga Alliansen har ju försökt göra just arbetet och vikten att ha ett arbete till sin främsta gren. Lockropen har varit jobbskatteavdrag och ännu fler jobbskatteavdrag för att vi ska jobba och konsumera mer. Hur Alliansen har lyckats tvivlar säkert de lärde än hel del kring.

"Om målet med samhällsutvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt voro vi sinnessjuka. Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa. Måla. Sjunga. Ja, vad ni vill. Frihet."

Orden är från den socialdemokratiska finansministern Ernst Wigforss från tidigt 1900-tal. Orden rymmer så mycken klokskap, men skulle finansminister Anders Borg uttrycka sig på detta vis skulle han nog betecknas som en säkerhetsrisk eller åtminstone tokig.

Jag tror Peo Rask vet att en viss arbetsinsats bör alla bidra för att samhället ska fungera. Däremot vill han med sina texter ifrågasätta att arbetet i närmaste har gjorts till någon sort religion. Det är inget sunt samhälle vi bygger där många arbetar för mycket och mår dåligt av det samtidigt som allt fler riskerar att ställas utanför arbetslivet och mår ännu sämre.

Läs gärna Peo Rask bok...den är nätt i volymen och väl investerad  tid.