söndag 23 november 2008

Ord och handling



Jag läser att allt fler människor i Sverige är beredda att ändra sin livsstil för vår planets långsiktiga överlevnad. Det är skönt att veta att de hjärnbefriades skara minskar, d v s de som struntar i att bry sig och som inte tror att deras livshållning har betydelse.

Tyvärr kan det i denna som i så många andra frågor vara långt från ord till handling. Det är en sak vad vi säger, en annan vad vi faktiskt gör. De flesta gör mer eller mindre dagligen utan att reflektera olika miljöbrott. Det finns många exempel på detta, men det mest typiska nu när vi går in i den kalla årstiden är nog all okynnestomgångskörning som jag ser över allt. Senast i förrgår var det ett par som liksom jag skulle beställa sushi. Väntetiden var ganska lång, men det hindrade inte att parets bil under tiden fick sprida ett moln av avgaser utanför restaurangen. Vid ett annat tillfälle var det en av mina naturälskande vänner jag fick säga till som i all välmening varmkörde sin bil alltför länge. Som sagt, jag tror sällan uppsåtet är illa menat, men resultatet är desto allvarligare eftersom dessa vanemässiga oreflekterade miljöbrott är så vanliga. Tomgångkörningen bidrar mångdubbelt mer till våra utsläpp av avgaser än den bil som körs.

Jag tror att vi står inför ett stort pedagogiskt problem här, då vårt oreflekterade vanehandlande är sådant som det är svårast att ändra på. Finns det någon som har en bra idé på hur vi löser detta vore mycket vunnet.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

5 kommentarer:

Bert Bodin sa...

För att inte tala om snöskotrarna, som spyr ut mångfaldigt mer än vad en bil gör.


Du fick åka in under "Veckans citat" hos mig.

Johan sa...

Jag vet. Kanske finanskrisens goda sida att dessa skitiga nöjesmaskiner blir mer stående i garaget i vinter.

thord wiman sa...

Hej!

Ord och Handling - två till synes enkla ord. Det senare kan komma att avgöra människans fortsatta existens på denna planet.

Ord och handling. Kommer att tänka på "Almedalsveckan". Retorikens Almedal: en tävling i ordlek/ordexcess. Politiker som ordtröskor över ett alfabetiskt fält. Men sen? Vem tar ansvar för skörden? Vem tar ansvar för att orden kanaliseras in i en verkställande fas?
Kommer politiker någonsin kunna tänka en generation framåt?

Retorik och verklighet/Handling måste bli kompatibla. Vi måste börja göra det vi säger!

Men först bör man gå till sig själv. Börja där. Välja att aktivt försöka göra skillnad.
Formulera problemet - inse att ny livsstil och en ny etik kommer att krävas.
Det är en mental nöt det här.

Totte sa...

Tror att alla har blinda fläckar i sitt dagliga beteende, d v s mer eller mindre omedvetna beteenden som orsakar onödiga miljöproblem. Tycker inte att man ska vara allt för hård mot enstaka blinda fläckar om bara ambitionen är den rätta. För då räcker det kanske med ett vänskapligt påpekande från någon i ens omgivning för att förändringen ska ske. Problemet är alla som inte ens försöker leva hållbart. Tror att den gruppen endast går att komma åt genom ekonomin, d v s att de drabbas av extra kostnader eller riskerar höga böter om de fortsätter med sitt miljösvineri.

Johan sa...

Tänkvärda inlägg kring den stora frågan om vår överlevnad. Den svåraste frågan återstår trots allt. Visst kan vi säga till de vi känner, men alla andra. Och hur gör vi med miljöbusarna som ska betala för sitt beteende. Angiverisystem a la öststatsmodell är ju knappast tidsenligt.