Novembers andra ansikte, högtrycket förpassat till minnenas arkiv. Lågtryck på vandring längs med Norska havet och den sydliga vinden som sätter havet i rörelse.
Stillhet är inte bara tystnad, ljudet av mitt blodomlopp och färgstarka motiv. Stillhet är också vindens spel i träden, vågornas lek mot stenar och sångsvanarnas trotsiga överflygning mot norr.
Novembers lågmälda färgspel och aspekter av stillheten kräver mindre. November kan vara lugnt och förstelnat eller satt i kraftfull rörelse. November är av många en föraktad månad, en glömskans månad. Novembers skönhet är finlemmad eller grovkornig för den som ger sig tid att se och vila i de intryck den halvmörka dagen förmedlar.
Läs även andra bloggares åsikter om November, natur, hav
2 kommentarer:
Hej!
Fina foton så "levande". Novemberhavet
ser ju friskt och aktivt, riktigt uppspelt ut på ytan men i de underliggande, djupare skikten bottennära breder det stinkande, sterila, alltmera omfattande svavelriket ut sin terror - fast snarare - människans diktatur över livsutrymme och arter i det sedda likväl som i det osedda.
Om hela havet dör...
Var det int den helige Franciscus av Assisi (1182-1226) som efterlyste en skapelsens jämnvikt - nej, en JÄMLIKHETSLÄRA. Redan då!!
Allt är sagt och ingenting är nytt under solen men människan tar inte lärdom.
Döda, syrefria bottnar är ett rent hälvete!
Hur är bottnarnas kvalitet i dina nordliga farvatten?
Här uppe står havet ännu emot. Jordbruket har en mer undanskymd plats, Pappersbruken har blivit renare med åren och älvarna förser havet med friskt vatten.
Skicka en kommentar