Dödens tilltal kan vara hösten. Natten, tystnaden och en tilltagande rörelse från ett nyväckt hav, ett öga inte längre ser, men ett öra som lyssnar. Mörkret kan vara vila, liksom dagen kan vara rörelse.
Mörkret, vilan och döden är stillhet. Stillhet kan också vara livets förutsättning. Vågar du dansa i mörker och vara i stillhet känner du också dagens liv och rörelse sprudla i dig.
Liksom mörkret är villkoret för ljuset, är kontakten med alla sidor av dig själv förutsättningen för ett fullständigt levande, mognad och utveckling.
Läs även andra bloggares åsikter om Hösten, stillhet, mörker
2 kommentarer:
Isens transparans och mångtydiga magi ger mig rysningar, svindel och svidande lycka - som att titta rakt ut i det oändliga universum.
Under ytan.
Under huden.
Den längsta resan.
In i själen.
Det stora, det lilla bär båda på sin oändlighet, långt över vår fattningsförmåga. Det stora och lilla blir liksom mörker och ljus varandras förutsättning. Däri ligger en del av skönheten.
Skicka en kommentar