Det är tre år sedan jag var här sist. Arbete på annan ort och flyttbestyr har satt sina hinder.
Tre år är en lång, men samtidigt en kort tid. När jag åter sitter på bron i utkanten av Gammelstadsvikens naturreservat flyter tiden ihop. Det är som åren som gått saknar betydelse. Mina besök och alla de minnen de väcker lever i ett eget tidslopp.
Denna plats har fungerat lite som ett nav i vuxenlivet. Här har jag både känt jubel inombords, men även fått tid att reflektera över besvikelse och sorg. Detta har blivit en av mina platser för eftertanke och försoning.
Jag tror vi alla behöver våra platser och egna rum att dra oss tillbaka till. Det kanske inte gör oss lyckligare, men kan bidra till ett helande på livets många gånger krokiga stig.
Detta är också en plats för fågelobservationer och fågelsång. Denna kväll håller fyra kungsörnar utpost invid fågeltornet. Det är mäktigt, känner ödmjukhet och tacksamhet.
Läs även andra bloggares åsikter om återkomster, platser, vilorum, naturen, fåglar, Gammelstadsviken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar