Varje år sker det, jag återvänder till stugan i lappmarken. Att återvända till en älskad plats är mera livfullt än att lämna den för säsongen. Jag återvänder i ljus och lämnar i mörker. Kanske ett uttryck för livets enkla symbolik.
Nu har jag alltså återvänt till platsen i ljus. Att återvända till en plats jag känner igen erbjuder trygghet, vila och frid. Det mesta är sig likt, även om våren är sen detta år. Isen har nyligen abdikerat i älven och kvarvarande snölegor vittnar om en snörik vinter.
Kanske det här är den mest spännande tiden på året. Vintern har just släppt sitt grepp, men naturens fauna ropar på förnyelse. Grodorna kvackar på i vattenfyllda diken, tättingarna håller i den musikaliska taktpinnen och sjöfåglar av skilda slag spelar och gör sig till för sin ”kvinnliga” motpart.
Allt detta har jag sett och hört så många gånger. Glädjen kan aldrig släckas, den är lika stor år efter år.
Ser en skylt i skogsbrynet, Modigs koväg. Vem Modig var känner jag till. Jag känner till hans gamla hus som brann upp och den sedan länge igenväxta myrängen. Att det fanns en väg där han vallade sina kor var ny kunskap för mig. Om denna Modig finns det mycket att berätta, men det får bli en annan gång…
Läs även andra bloggares åsikter om platser, stugor, Lappland, Arjeplog, våren, naturen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar