För ett par dagar sedan satt jag och blickade ut över ett upprivet hav som sakta med säkert rev söder de sista isresterna invid stranden. Bilden kan vara både typisk och symbolisk. Skådespelet sker varje vår. Resterna av vintern håller länge greppet här i norr och friska vindar påskyndar framväxten av öppet vatten. Bilden kan också ses som myten om den eviga tillväxten och konsumtion till varje pris som håller på att krakelera och brytas sönder.
Det kan skrivas spaltmeter om tillväxt och konsumtion. En kortare text kring ämnet kan ha samma effekt. Sven Teglund i ”Promenader och utflykter” skriver i sin blogg om ”Planerat åldrande”. I de produkter vi köper finns det inbyggda svageter eller chip som bestämmer deras livslängd. Detta sker för att vi ska fortsätta konsumera och ekonomin ska växa vidare. Allt detta har jag anat sedan länge, men nu är det också belagt.
Myten om tillväxten bygger på att vi ska konsumera allt mer av produkter som håller allt kortare tid. Det sker på vår jord med dess ändliga resurser. I den postkapitaliska eran sker det gärna med lånade pengar både från enskilda människor och hela stater. Naturligtvis är detta på sikt varken hållbart för enskilda människor, stater eller vår planet.
Grekland kan bli det första landet som faller offer för tillväxtmyten. Fler kan följa i dess spår. Världens ledare tvistar om vi ska spara eller konsumera (dvs att stater lånar ännu mer pengar) för att häva krisen. Ingen på ledande nivå ifrågasätter tillväxten och konsumismen i sig.
Jag väntar otåligt på den första inflytelserika person med makt som tar bladet från munnen och vågar ifrågasätta rådande ordning. Vi kommer att behöva ompröva mycket av vårt sätta att leva i en relativt nära framtid. Vi kommer inte att ha något val, för vår skull, för vår planets skull.
Fallet i branten må bli hårt, men det är inget emot det fall i ättestupan som väntar om vi fortsätter som ingenting har hänt.
Läs även andra bloggares åsikter om ekonomi, Jorden, tillväxt, konsumtion, politik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar