Ibland är det svårt att inte värdera livet, ögonblicken och sakerna omkring oss. Vissa företeelser äger helt enkelt ett större värde än andra.
Den sena fredagskvällen och utblicken från balkongen över den långa istidens sista suck i Norra hamn var ett just sådant ögonblick. Kanske inte för själva vyn i sig, utan för allt den representerade....föraningen om en annan allt ljusare och varmare tid. En förväntan som inom sin tid ska komma att materialiseras i en verklighet.
Dagen efter ligger fjärden helt isfri, den nya tiden är beredd att ta vid....
Läs även andra bloggares åsikter om is, vår, förändring, förväntan, Luleå, Norrbotten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar