Utsikten från frukostbordet
Det är söndag morgon. Jag sitter och äter min frukost, lyssnar på ”God morgon Världen ” och blickar ut över en solflödande vinterdag. I ”God morgon Världen” kan jag lyssna på ännu ett av många reportage om det folkliga lidandet i Syrien, ett land där det mänskliga livet hela tiden tycks vara underordnat makten och härskarnas intressen.
Livets skörhet kan vara mer vardagsnära än så. Tidigare i veckan träffade jag en fritidsledare vars bästa kompis hade fått en stroke. Kompisen var knappt 40 år och hade tappat talet fullständigt. Den drabbade var en intensivt arbetande företagare med tre barn och fru. Vid insjuknandet höll kompisen på att riva ur det nyinköpta huset. Vad är bara otur och hur stor betydelse har hur vi lever vår korta tid på jorden? Det var tankar som kretsade i mitt huvud allt medan den väl så överviktige bekymrade fritidsledaren mumsade på sin inköpta snabbmat från kvartersrestaurangen.
Livet är skört och vi kan aldrig ta det för givet, även om vi inte är utsatta för Syriens mördararmé. I mitt bekväma tillbakalutade läge med den vackra utsikten över Norra hamn är det lätt att vaggas till ro. Men – livet är till för att levas och så länge vi har den möjligheten kan vi ta vara på alla goda relationer, skönheten omkring oss, men samtidigt aldrig sluta att reagera på orättvisor och fasor omkring och i vår omvärld. Det är både vår rättighet – och skyldighet.
Läs även andra bloggares åsikter om livet, människan, relationer, sjukdom, Syrien
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar