torsdag 22 mars 2012

Esbjerg ensemble



Det finns vissa fredagskvällar som är annorlunda och som därför sätter särskilda minnesavtryck. Förra fredagen var just en sådan kväll. Jag hade av mina vänner lockats med på att lyssna på modern klassisk musik i konsthallen. Denna kväll skulle verk av den danske tonsättaren Per Nörgård uppföras av Esbjerg ensemble.

Den moderna klassiska musiken sägs vara otillgänglig med ofta avsaknaden av tydliga harmonier. Jag har därför inte ägnat denna musik något större intresse. Nu har vi musikoraklet Björn med oss, han som inte värjer sig för att lyssna på det mest aparta. Så det var Björn som stimulerades oss att viga kvällen åt en annorlunda upplevelse.

Konsthallen var fylld av de mest inbitna. Kvällen kom att bli en musikalisk resa av det ovanliga slaget. Jag kan inte säga att jag förstod att allt som spelades. Men, vad är det som säger att ett konstverk och/eller ett mästerverk ska förstås? När tonerna fyllde mina öron och jag lät verklighetens vardag klinga bort fanns där något starkt som berörde mig.

Att sitta bara någon meter från musikerna var något speciellt. Att känna deras koncentration, passion och glöd för musiken var stort. Tack Esbjerg ensemble, denna kväll växte min värld.

Jag filmade ett kort stycke med min kamera. Ett fragment ger ingen rättvisa åt helheten, utan ska ses som det fragment det är.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

2 kommentarer:

Sven sa...

Det var fint beskrivet Johan! Och filmen ger en viss känsla av vad vi upplevde. Kul att du dokumenterade denna kväll!

Johan sa...

Tack! Jag försökte, även om jag inte fick med det finaste partiet i samband med mörkermalören.