Förväntan kan vara ett återseende av sin älskande eller kanske en resa till en mytomspunnen plats. Förväntan kan också vara något mycket enklare, ett kärt återseende i ett nytt ljus. Det som finns i en relativ närhet bygger sällan några illusioner, men ger istället möjligheten till glädjen, vila och möjlighet att hitta sig själv. Längtan efter den älskade eller platsen långt bort kan lätt triggas till orimliga proportioner där du just i den uppdrivna förväntan riskerar att tappa kontakten med dig själv. Kraven på lycka blir lyckans största hinder.
Jag, Sven och Björn återvänder än en gång till Ryssbält och till stugan Sven har här längst upp i Bottenviken. Det är vår resa som vi gör år efter år höst och vår. Platsen och naturen är densamma. Det om skiftar är vädret, våra samtal och den musik som Björn bidrar med.
Det finns alltid en förväntan och längtan inför våra resor hit. Här där vi fullt ut kan mötas på egna villkor och klä av oss vardagens bekymmer. Resan är ingen stor "happining", utan det är just vetskapen att vi återvänder till något välkänt om skänker den stora glädjen. Den stora resan är alla intryck vi får under våra dagar på platsen. Det blir en inre resa som ersätter många yttre förflyttningar.
Läs även andra bloggares åsikter om resor, förväntningar, lycka, stugor, natur
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar