I betraktande av en älg i hällregn på Sandskär
Jag har återupptäckt en litterär själsfrände, Thomas Nydahl. Jag har läst honom tidigare och hittade för några dagar sedan hans senaste bok "Långsamhetens nej" på biblioteket. Av en kritiker kallas han "obstinat högkulturell, argt vänster, reaktionär i förhållande till det mesta som är typiskt för vår tid."
Thomas Nydahl börjar sin bok på följande sätt:
"Har vi tid att hejda oss och lyssna till regnet? Vanligtvis rusar vi iväg och söker skydd. Där människor förr ställde sig i en portgång eller fällde upp ett paraply och stilla betraktade regnet, flyr de idag in i ett köpcentrum eller ett varuhus. Varje gång regnet faller på sommaren töms stränderna och fylls varuhusens parkeringsplatser av husbilar och andra fordon. Människor söker tröst och skydd bland varorna. Konsumtionen håller oss glada och torra. Inne i varuhuset hörs inte det fallande regnets stilla porlande eller häftiga smatter mot marken och taken."
Så fortsätter boken med korta prosastycken med den typiska lågmälda samhällskritiken som Thomas Nydahl levererar. Reaktionärt? Då undrar jag vad som kan betecknas som progressivt i vår tid?
Läs även andra bloggares åsikter om Thomas Nydahl, litteratur, samhällskritik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar