Vi lever i en tid då utsattheten blir uppenbar på olika vis. Här upp i norr kramar kylan musten ur oss och vi vistas bara ute korta motvilliga stunder. Utsattheten i Nordafrika och just nu framförallt i Libyen är av ett annat slag när folk öppet visar sin längtan efter frihet och demokrati med risken att mejas ner av soldaters gevär eller stridsflygplan.
Våra vänner fåglarna är lyckligt ovetande om dessa vidrigheter, men inte desto mindre utsatta. På min lunchpromenad idag låg det en död talgoxe längs efter stigen, en av många småfåglar som har dukat under denna vinter.
Många av de små klarar sig mot alla odds. En representant för en överlevare var den sidensvans som länge uppehöll sig utanför vårt köksfönster i lördags. Långa stunder satt den blixtstilla för att plötsligt göra ”utfall” mot de mikroskåpiska bär som uppenbarligen fanns i busken. En överlevare av bästa sort som inte tröttar ut sig i onödan och lyckas finna föda bortom det mänskliga ögats horisont.
Vi lever i en utsatt värld, men för tillfället är det nog bättre att vara sidensvans än en libyer, kylan till trots.
Läs även andra bloggares åsikter om sidensvans, fåglar, vinter, utsatthet, kyla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar