Ungefär en gång per månad är det vernissage i konsthallen i Luleå. Från att ha varit den solitäre figur som gillat att se konstutställningar i ensamhet börjar jag trivas allt mer en vernissagens myller, inte minst när utställarna delar med sig generöst av sina erfarenheter. Då vidgas konstbegreppet och jag blir vare nya landskap. Jag blir delaktig i skapandet och får träda in i konstnärernas värld. Det ibland till synes obegripliga ges en mening, ett landskap som vi kan utforska tillsammans. Konsten när den är som bäst ställer begreppen på ända och sätter mina tankar och känslor i rörelse. Världen växer.
Dessa vernissager blir något att samlas kring och lite av helgens nav. När vi senare avrundar med ett långt fika och kulturhusets fik bland goda vänner känns det hela fulländat. Januaris mörker och kyla blir fylld av ljus. Längtar redan till nästa gång….
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar