Det är tidigt i januari längst upp i Bottenviken. Ljuset är på väg tillbaka, ännu försumbart, men snart mer och mer påtagligt. Kust och skärgård är ofta en tummelplats för allehanda aktiviteter. Sol och bad på sommaren och skoterturer senare under vinter och vår. Nu, när året just har påbörjats är detta det vita orördas rike. Mitt i stugområdet känns det som att jag är någonstans ute i evigheten och det finns en längtan att färdas allt längre bort. Jag flyr inte ifrån, men berörs av en stark närvarokänsla och tillhörighet.
Läs även andra bloggares åsikter om Norrbottenskusten, vinter, ljus, natur
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar