Vi vänder bladet och har just börja prova att formulera år 2011 i ord och skrift. Det förra brukar gå bra, det senare sämre under några veckor in på det nya året. Kanske vi vill hålla oss kvar och fånga in den tid som flyr alldeles för fort.
Den som inte längre låter sig fångas är den lilla rymdkapseln Voyager 2 som snart har sänt sina sista radiosignaler till vår lilla planet Jorden. Voyager 2 är nämligen efter många års utforskande på väg att lämna vårt solsystem. Med sig i kapseln finns det information om oss människor som vår tillvaro gestaltade sig på 1980-talet. Tanken är att någon främmande livsform någonstans ute i evigheten ska kunna få kunskap om oss. Det lär ta tid då rymdkapseln når närmaste solsystem först om ett antal tusen år.
Tankarna kring rymden och det till synas eviga alltet svindlar alltid, både vad gäller tid och rum. Samtidigt ska vi människor försöka göra vårt bästa av vår korta utmätta tid på Jorden.
Livet på vår Jord har tagit flera miljarder att bygga upp. Ett fantastiskt ”byggnadsverk” som människan, av vissa religiösa förställningar ses som skapelsens krona, snabbt kan rasera. Människan må på många sätt vara det klokaste som har skapats, men hon är samtidigt skapelsens värsta rovdjur. Ett rovdjur som genom sina handlingar själv kan gå under just genom sina handlingar. Att bryta denna mänskliga rovdrift av vår planet tycks vara lika svårt som att förstå komplexiteten av världsalltet.
Ett nytt år har just sett dagens ljus. Någonstans vill jag så här i början av året tro att klokskapen till sist ska besegra dumhet, girighet och kortsiktig egoism.
Jag blickar ut över vita vidder och är glad så länge jag får göra det. Det kommer trots allt än så länge ännu en vår.
Läs även andra bloggares åsikter om Voyager 2, nytt år, människan, framtiden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar