…är mycket mer en den rödgröna röra som vissa borgerliga politiker och lederskribenter myntade för något år sedan. De klassiska poliska ideologierna verkar sedan länge ha passerat bäst före datum. Det är väl snart bara Sven Wolter som fortfarande kallar sig kommunist.
Att den röda färgen har falnat allt mer och i bästa fall har lite rosa inslag är sedan länge bekant. Så blir det när oppositionen väljer valstrategi, då är det viktigare att rikta sig till medelklassen i storstäderna än de allt större grupperna som står utanför den samhälliga gemenskapen. Kanske förvirringen och brist på igenkänningsfaktor är än större inom regeringsalliansen. Med skicklig retorik ses moderaterna inte längre som ett inskränkt skattesänkarparti av allt större väljargrupper. För folkpartiet och centerpartiet som inte för så länge sedan kallades mittenpartier verkar den politiska kompassen vara satt helt ur spel i takt med att de tappar sina väljare. De var nog länge sedan centern sågs som ett miljöparti och folkpartiet som ett starkt socialliberalt parti. Idag försöker dessa partier i stället tävla med storebror moderaterna med att bli det nya högerpartiet. Senast nu folkpartiet med sina tankar om nya skattesänkningar och om att stycka upp statliga Vattenfall.
Det är nog inte bara jag som tycker att dessa partier allt mindre har något att tillföra politiken, Samtidigt ruvar Sverigedemokraterna i vassen. Efter nästa val kan hela den politiska kartan bli en ända röra. Då det verkligen en stor anledning att vara orolig. Det vi behöver är en tydlig politisk stabilitet för att fatta viktiga och kanske svåra beslut, inte en politisk karta där främlingsfientlighet och nationell inskränkthet breder ut sig. Det vinner varken du, jag eller Sverige på.
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, samhälle, framtid
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar