Efter en lång tid av mörker och väta så återkom det lågmälda ljuset. Så här i adventstid orkar solen sig bara upp en liten bit ovan horisonten. I gengäld så sprider den ett mycket vackert ljus.
Så här års innebär sol och lugna vindförhållanden en snabbt sjunkande temperatur. Det behövdes bara en natts kyla för att fjärden ska börja sluta sig under ett tunt istäcke. Det verkar som om naturen söker nån sorts normalitet. Vid den här tiden ska fjärden vara islagd sedan ett par veckor tillbaka.
I fjärran finns staden med alla de julshopande människorna. En stad som återspegar dagens lågmälda ljus.
Det biter skönt i kinderna, nyisen väser och stannfåglarna kvittar ystert bland träden. Här i stillheten är det skönt att vara människa.
Läs även andra bloggares åsikter om Is, ljus, Luleå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar