Det har sina sidor att bo nära vattnet och havet. Det tidiga mörkret faller och en kraftig fuktig vind får hela huskroppen att mullra. Att gå ut och lyssna på det svarta havet i mörkret och höra vågorna slå in mot stranden är en annorlunda upplevelse som på sitt sätt har sina förtjänster.
Tankarna far lätt tillbaka till septembers silvriga fjärd med mycket lättare och ljummare vindar. Minns i november den ljuva september...
Bilden nedan visar sista sträckan ner mot vår bostad.
Läs även andra bloggares åsikter om Svartöstaden, Luleå, höst
2 kommentarer:
Hej Johan!
Vilken fantastisk glitterfjärd - om så själen bara glittrar hälften så mycket är det en innerlighet att vara människa.
"Minns i november den ljuva september"
Det gör jag så gärna.
Inte många ord från mig på sistone. Jag har tappat bort dem. Men letar.
youtube harry belafonte try to remember
3 min 1 sek.
Belafonte är 82 år idag. En fantastisk människa. Ett föredöme.
Vi älskar nog ljuset för att vi vill vara bärare av samma sköna ljus. När mörkrets årtid pockar på behöver vi vår inre fackla för att hålla mod och humör uppe. Styrkan i detta vårt inre ljus hänger nog samman hur vi uppfattar den mörka årstiden och möjligheten att finna ljuspunkterna i mörkret.
Skicka en kommentar