Tillbaka till kojan invid Pinkberget. Vi har för ett antal timmar dragit oss tillbaka från livets hektiska myller, Björn och jag. En på väg att separera, den andre på väg att flytta.
Inget kan vara så välgörande än att kliva ur det vanliga livets hjul ett tag och dess påstådda normalitet. Plötsligt hör jag mig andas djupt och märker att tankar och känslor får fäste.
Vi söker ingen normalitet, men vad kan vara mer äkta än två mäns samtal över en öppen eld.
Under våra varande timmar vid elden får vi allt mer spelande vänner. Under kvällen dominerar tal- och rödvingetrast, morkullans överflygningar och orrarnas spel i fjärran. På morgon fyller bofink, grönsiskor, trädpiplärkor och en gransångare i.
Godheten har många namn, men stunder som denna bär något av godhetens kärna…..
Läs även andra bloggares åsikter om Kojor, natur, samtal, stillhet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar