Jag erkänner utan omsvep att jag har en del fördomar. Säkert är de fler än jag tror. Fördomarna är en del av våra liv och kanske rent av nödvändiga riktningsvisare när vi orienterar oss i okänd terräng och möter nya människor. Vi skaffar oss snabbt en första egen bild av platsen eller personen i fråga. Bilden blir ingen översättning av verkligheten, utan just vår egen bild som bygger på de erfarenheter vi fått av tidigare möten och platser. Bilden blir därför till en början av nödvändighet förvrängd och fördomsfull. Dessa förvrängde bilder blir en sorts kategorisering som vi behöver i omvärldsorienteringen och som är ett embryo till förståelse. I bästa fall mognar våra bilder och tankar om platsen eller personen och fördomarna klingar av, men i andra fall kan de svetsa sig kvar.
För några dagar sedan fick jag ett oväntat möte i svampskogen. Plötsligt såg jag en parkerad Volvo bland granarna. Bilägaren, en fetlagd äldre man som satt intill bilen hejade glatt på mig. Inte många meter därifrån plockade en betydligt yngre thailändsk kvinna bär. Mannen ropade till sig kvinnan. Han bad mig visa min svampskörd för henne och berätta om vilka svampar som var ätliga. Kvinnan sa på knackig svenska ”mycket gott” och log flyktigt med en irrig blick. Jag kände mig beklämd över situationen. Jag gjorde svamplektionen hastig och tog mig snabbt vidare.
Jag erkänner. Jag kan vara en fördomsfull människa. Vissa fördomar sitter djupt rotade och kanske ska så göra.
Läs även andra bloggares åsikter om fördomar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Alla föraktar vi fördomar men alla bär vi på dem.
H.Spencer(1820-1903)
Så sant. jag undrar vem denne Spencer är?
Spencer var en engelsk filosof,privatlärd och skriftställare,tidigare järnvägsingenjör,har haft sin egentliga betydelse genom sin utvecklingslära,varigenom han,jämte Darwin,blivit målsman för vår tids evolutionism.
Hej!
Du skriver insiktsfullt om fördomar.
En hel flora av förutfattade meningar hade jag mot det här franska "pensionärsspelet" boule. Stå och slänga iväg kulor av stål, så ytterst töntigt, hjärtligt pinsamt.
Tills jag själv en dag motvilligt provade på företeelsen och fann sporten rolig, stimulerande, utmanande, spännande (om än lite väl socialt...).
Högt betyg alltså - och härligt när fördomar, dessa belastande fulingar faller bort ur sinnet, även om jag nog å andra sidan anser att livet kräver en och annan väl kryddad fördom som stimuli och för att motverka likriktning. Långgolf exempelvis.
Fördomar är nog mest kulturellt inlärda. Vet inte om en fördom kan vara genetiskt betingad?
Det var en brydsam situation du hamnade i där på skogen Johan.
Ser du några tecken på björnens närvaro?
Hej från thord.
Dom, björnarna alltså, är ganska talrika i det landskap jag vandrar. Så länge jag vandrar håller de sig nog borta. Bästa chansen att få sw'e björn är att färdas med bil. På bilresor har jag gjort två björnmöten
Skicka en kommentar