Jag har genom åren fått diverse olika smeknamn. Sedan länge ser jag enbart positivt på detta. Jag ser det som något särskiljande och originellt. Med tiden har jag förstått att alla de smeknamn människor genom åren har givit mig ganska väl speglar min personlighet. Redan som 6- åring blev jag kallad för vädergubben när min blick fängslades av snö, regn och molnformationer. Vädergubbe var jag och har jag förblivit genom åren.
På senare år har även de som bara blivit flyktigt bekant med mig hittat träffande smeknamn åt min person.
Innan jag gifte mig hade jag aldrig satt min fot i ett byggvaruhus och brädgård. För mg var allt sågat virke ”plank” oavsett om det var regelvirke, lister eller ohyvlade brädor. När bastun till stugan skulle byggas fick jag mitt elddop. Själva bygget var bortlejt, men byggmaterialet skulle vi inhandla. Personalen på byggvaruhuset hade nog aldrig sett en så bortkommen figur. De var hänsynsfulla och hjälpsamma, men vid mina inköp fick jag höra att prästen var på besök. Träffsäkert, då det har funnits många präster i min släkt. Jag blev helt enkelt sedd som den relativt lärde, men bortkomne figur som jag var.
Lika träffsäker var sushikocken Koji som sedan en tid tillbaka har givit mig namnet prickmannen. I vår fredagsrutin ingår ofta inköp sushi. På sushirestaurangen har de sett att när Johan säger att han ska hämta sin sushi en viss tid så infinner han sig precis denna tid.
Alla som känner mig vet att jag är en fena på att passa tider och kan bli mäkta beklämd om min omgivning inte gör detsamma. Sushikocken kunde inte fånga det bättre. Undrar vad jag kommer att få heta härnäst?
2 kommentarer:
Det värsta (eller kanske det bästa) är att man inte vet, vilka eventuella "smeknamn" man är behäftad med.
Jag vet inget.
Det är ingenting att oroa sig över.
Är vi sedda (vilket tack lov är förunnat de flesta) är vi alltid något i någon annans ögon, på gott och på ont.
Skicka en kommentar