På väg till ett annat land.
Jag bekänner – jag har behov av detta land
Jag bekänner – jag behöver detta land för att komma till ro.
Detta land är en frizon i mig.
Jag bekänner – jag behöver detta land för att bli hel.
Jag är ingen hel människa.
Jag bekänner – jag behöver detta land, men detta land behöver inte mig.
I denna förvissning växer ödmjukheten.
Detta land är mycket större än mig, större än vad vi någonsin kan förstå.
I detta ligger allas vår ödmjukhet och utmaning
Kommer vi någonsin att förstå?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar