Någonstans därute spelar den, eller snarare tutar, en av naturens mer besynnerliga och osynliga fåglar, Rördrommen. Tillsammans med Enkelbekasinens musikaliska loopar med vingarna och Skogssnäppans livliga parningsspel bjuds jag på den bästa av symfonier, iscensatt av naturen själv. Vad mer kan man önska sig?
2 kommentarer:
MYCKET MER kan man önska sig men det vore övermaga och hybris. Dumdristigt och omoget.
Det är den svindlande "enkla" lyckan själv du beskriver Johan i den bästa av världar.
Att bara meditativt vara ett lyssnande vassrör bland de tusende, att vänta - och till den som väntar kommer världen säger poeterna - och ibland, orden...
En hälsning från thord.
Den bästa av världar är naturligtvis alltid något mycket personligt....men som sagt, stillhet med alla sinnen öppna för att ta emot vad just den stunden ger kan nog vara en sådan värld.
Skicka en kommentar