Ett toppröse har ju till sin uppgift att markera att här är toppen. Otaliga är de topprösen som finns på våra berg och fjäll. Du hittar dem främst på de mer publika topparna. De är så vanliga att jag oftast inte tänker på dem.
På Stor-Gaika, 6 km från min stuga, återfinns också ett toppröse, men till skillnad från de flesta andra bär det här märken från en annan tid. Jag var på Stor-Gaika första gången för snart 50 år sedan. Jag och mamma tog den då nybrutna skogsbilvägen och tog därefter den gamla stigen upp på till toppen. Redan då hade delar av röset rasat. Sedan dess har fler stenar fallit.
Innan skogsbilvägarnas tid låg Stor-Gaika lite avsides från bebyggelsen, så jag funderade redan som barn hur detta röse har kommit till och från vilken tid. Jag kommer nog aldrig få svar på den frågan, men gammalt är det. Kanske berget var en knutpunkt där människor i gammal tid samlades. Berget är ju lite högre än grannbergen och platsen naturskön precis vid trädgränsen.
Vandringen upp till Stor-Gaika bjuder på fint vandringsväder - soligt och svalt. När jag har lämnat Sveaskogs fula hygge bakom mig går jag igenom en trolsk urskog innan jag når toppterrängen. Småfåglar av skilda slag gör mig uppmärksam på deras närvaro. Jag är gäst i terrängen och ska uppträda som en sådan. På toppen njuter jag av den fina utsikten tillsammans med kaffet, smörgåsen och bullen.
Om toppröset kunde tala så hade det nog mycket att berätta. Men det förblir tyst och jag får fortsätta fantisera om Stor-Gaikas historia efter människors ankomst...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar