Tillbringar ett par veckor på min favoritplats, stugan Grova i det fjällnära inlandet. Solen flödar, värmer och inbjuder till vederkvickande dopp. Jag är långt ifrån världens alla dramatiska platser och krigszoner och långt ifrån det politiska skådespelet som nu pågår Almedalen, Visby.
Däremot har jag gott om tid att lyssna på våra politiker och journalisternas analyser om vad våra folkvalda säger. Jag hör inget nytt överraskande sägas. Retorik och fraser känns igen. Världen och Sverige håller på att förändras på ett oroväckande sätt, men om det sägs det mycket lite.
I dessa populistiska tidvarv talas det mycket om det politiska etablissemanget. Föraktet mot detta etablissemang skapade USA:s president och ledde Brexit. Politikerveckan i Almedalen torde vara det svenska etablissemangets främsta tummelplats. Här samlas politiker, näringsliv, intresseorganisationer och allehanda lobbyister.
Den allvarliga frågan som behöver ställas - är inte denna tummelplats en stor filterbubbla allt mer fjärran vanliga människor? Och - hur många bryr sig och låter sig påverkas av vad som händer i Almedalen?
Jag tror att många människor inte känner igen sig i våra politikers beskrivningar. Vi förfasar oss (med rätta) att Sverigedemokraterna kanske kommer bli Sveriges största parti. Men, när allt fler människor inte känner igen sig i den officiella retoriken lyder vi inte. Vi vet att klyftan mellan stad och land växer. Då pratar vi om klyftan mellan större delen av landet och några storstadsområden. Det är bara en av flera konfliktlinjer i Sverige som det pratas allt för lite om.
Civil olydnad är att göra motstånd med fredliga medel. Vi har historiskt mycket att tacka den civila olydnaden för att vi har det på många sätt goda samhälle vi har idag. Men - idag växer en annan sorts civil olydnad när vi ser att en betydande del av befolkningen tänker rösta på ett parti med rasistiska rötter och en oklar agenda. Vi kan tycka att folk borde vara klokare än så, men klokare tycks vi inte vara när människorna inte känner igen sig i politikernas fraseringar och poser.
Under min behagliga stugtillvaro finns oron. Vi vet att redan ett par hundra tusen människor kan påverka samhälle. Det räcker med 25% av befolkningen för att förändra det i grunden. Vi kan inte ta något för givet - allra minst vår demokrati och välfärd...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar