Min vandringsdag mot Nasa silvergruva började arla. Vädret lovade en sol och varm dag och jag ville komma iväg innan värmen blev för påfrestande. Började dagen med att inta en svindyr frukost i campingens matsal tillsammans med massor av vägarbetare. Det pågår omfattande vägarbeten utefter E6:an så campingen har nog goda tider.
Mättad av ett antal norska smörgåsar tog jag mig iväg. Det var lättare sagt än gjort att hitta leden. Trots upplysningar om motsatsen fanns det ingen skyltning efter vägen. Efter en det åkande fram och tillbaka hittade jag en privat väg som också visade sig vara ledens utgångspunkt.
Klockan var 8 och jag var på väg. Solen värmde redan ordentligt och första kilometernas branta stigning kom att bli svettig värre. Jag har tagit med mig rejält med vatten, då området kring gruvan är förorenat, men denna enkla dryck kom verkligt väl till pass under vandringens första del.
Efter den första branten upp på kalfjället blev vandringen allt angenämare. Det fina vädret och sikten gjorde vyerna över landskapet magnifika. Närmare Nasafjäll och gruvområdet blev terrängen blockrikare. Stigen var försumbar men välmarkerad. Jag passerade ett par snöfält och fick dricka lite av smältvattnet innan jag gick in i den förgiftade zonen.
När jag närmade mig gruvområdet fanns flera skyltar som talar om att vattnet är förorenat. Tänk att en gruvbrytning med våra nutida mått är småskalig fortfarande efter flera hundra år kan påverka miljön. Det säger en hel del om konsekvenserna av gruvbrytning.
Men, här stod jag i den storslagna högfjällsterrängen och försökte förstå något av allt som hände här för länge sedan. Denna vandringsdag var vädret av bästa märke, men normalt är detta en mycket kärv plats på nästan 1100 m öh. Det är lätt att förstå vilka umbäranden som företrädesvis samerna fick utstå i samband med brytning och frakten av malmen flera mil över fjället österut. Gruvan är som sagt med moderna mått mycket liten. Jag tar med mig en glimrande silversten som minne. Totalt bröts ett 20-tal ton silver här och 100 ton bly. Det är det senare som skapar föroreningarna.
Åt min medhavda matsäck invid vid den gruvstuga som fortfarande står kvar. Den är klassad som fornminne av länsstyrelsen och går utmärkt att övernatta i.
Fylld av upplevelsen vandrade jag min ensamma vandring tillbaka mot utgångspunkten vid E6:an. Det här var verkligen den ensammes vandring. Mötte inte någon människa på vägen trots det fina vädret.
När eftermiddagen var som varmast satt jag mig i bilen och påbörjade min färd hemåt. Uppskattade till fullo den modernitet i bilen som kallas luftkonditionering.
Anlände tidigt på kvällen till Arjeplog, var trött och hungrig. Då invid bensinmacken fick jag punktering. En punktering är alltid dålig tajming, men här fanns det räddande änglar i form av två somaliska ungdomar som snabbt kom till undsättning och ville hjälpa den något hjälplöse i sin trötthet.
Jag tänkte och tänker att här skulle Jimmy Åkesson eller någon av hans adepter vara på plats. Den tacksamhet jag kände var stor och jag fick tillfälle att uttrycka den när jag träffade den ene av ungdomarna dagen därpå när jag handlade i konsumbutiken.
Efter det ovälkomna avbrottet summerade jag min dag över en renskavspizza. Jag var en stor upplevelse rikare. Den var värd all möda!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar