torsdag 26 juli 2018

Jag och alla de andra



 Helgen som var tillbringades i Luleå skärgård med en lite skonsammare värme och många bad. Långa stunder satt jag på stugverandan och med min bok och var ett med den skönhet som omgav mig.

Fick återkommande gånger även fundera över människan och hennes varande under årets ovanligt varma och torra sommarlandskap. Här fanns stugägarna och de tillfälliga gästerna som kom med sina båtar.  I mitt lätt vegeterande tillstånd kände jag mig nästan som en utomjording på besök. Här åts det och dracks det i stora mängder, med betoning på det senare. Det gick knappt en man utan en ölburk i handen. De stora påkostade båtarna förvisades och de som inte tog del fick ända sin beskärda del av företrädesvis männens tilltagande berusning. Här stojades och skrattades det, någon gång kryddad med en kortare båttur iscensatt av någon av de alkoholpåverkade männen.

Jag tänkte, det här är svensk sommar, övermåtta av alkohol och mat kryddad med en skrytsam fossil livsstil. Jag visste och vet att jag är den udda fågeln eller utomjordingen i sammanhanget. Denna känsla av att självvalt utanförskap har jag känt länge. Den har snarare växt med åren.

Jag anammar inte den där skrytsamma pryllivsstilen, kryddad med övermått av alkohol och kalorier. Jag vet att den inte är hållbar och måste få ett slut. Jag vet samtidigt att alltför få vill överge den. Kanske något fler tänker till denna heta sommar då skogarna står i brand, men de allra flesta kör på som förut och vill ogärna försaka något de sedan länge tagit för givet.

Utomjordingen Johan inser att det är bråttom att lägga om livsstil. Jag vet att jag måste konsumera mindre och är beredd att betala mycket mer i skatt för klimatsmarta och nödvändiga investeringar.

Jag och ägaren av miljonbåten på Kluntarna lever i parallella universum. Hur fasen ska vi hitta det nödvändiga språk där det finns en uns av gemensam förståelse?? Det var en av de funderingar jag hade på skärgårdsverandan i eftermiddagssolen. Det var svårt att vara optimist och jag kände mig ganska svarslös...

Inga kommentarer: