fredag 6 juli 2018

skogen vi ärvde



 På bilden ovan ser du ett gammalt kalhygge. Hygget skapades av dåvarande Domänverket nedan Storgaika i slutet av 1970-talet. Idag "förvaltar" Sveaskog hygget och stora kringliggande arealer i området.

Det här är en alltför vanlig syn i det norrbottniska inlandet nära odlingsgränsen. Gamla kalhyggen som förblir kala. Återföryngringen blir svår efter våldtäkten av den naturliga miljön. Ny skog får svårt att etablera sig, stora ytor förblir kala. De plantor som inte dukar under av kyla och vind blir mat åt älgen. Sveaskog försökte för några år sedan hyggesplöja för att få igång återväxten. Än så länge ser jag inget resultat av det.

Storgaikahygget är ett resultat av den storskaliga skogsskövling som var det normala i Norrlands inland under 1960 och 1970-talen. Idag tar man i någon mån mer hänsyn. Gamla boträd fredas och kantzoner mot våtmarker lämnas, men i stora drag fortgår skogsskövlingen och de äldre skogarna som aldrig utsatts för det moderna skogsbruket fortsätter att minska.

Skogsbolagen hävdar att vi aldrig har haft så mycket skog som nu. Det beror på vad man menar med skog. Om gamla hyggesplantager och dess monokulturer är skog så har vi mycket. Den riktiga skogen däremot, den minskar hela tiden.

10% av vår totala skogsareal är skyddad. Vi förfasar oss över över skövlingen av regnskogen, men faktum är att i många länder som skövlar regnskog har mycket större arealer av skogen skyddad än i Sverige.

Skogsbolagen är skickliga manipulatörer. I sin senaste marknadsföring framför man klimatnyttan i bruket av skogen, all bränsle som kan utvinnas av den. Man ställer s k klimatnytta och naturvårdshänsyn mot varandra.

Jag känner tacksamhet över att jag fortfarande kan vandra i oskövlad  skog. Den finns på bergstopparna dit skördarna inte når. Den finns hos privata markägare som gillar att vandra i sin skog och den finns närmare fjällkedjan där du kan blicka ut över orörd vildmark  så långt ögat når.



 Området nedan Storgaika tycks däremot vara förlorat. Sveaskog har bättrat på och byggt ut skogsbilvägen sedan i fjol. Snart kommer nog skördarna. Skogen vi ärvde gråter och allt för få lyssnar...

Inga kommentarer: