Ni som har följt bloggen vet att jag har skrivit om vattenskotrar...eller snarare ondgjort mig över deras framfart. Jag skrev till Luleå kommun med anledning av buskörningen av vattenskotrar i Norra hamn. Jag undrade om kommunen ville ta tag i det som åtminstone jag uppfattade som ett tilltagande problem. Dels var och är det en ren ordningsfråga och så har ju kommunen en plan att på sikt bli fossilfri.
Efter en tid fick jag svaret att kommunen inte äger frågan, utan de hänvisade mig mig till Länsstyrelsen. Från handläggande tjänstemän verkade det inte finnas något intresse att agera proaktivt i frågan.
Igår fick jag svar från Länsstyrelsen. Länsstyrelsen hänvisade mig till polismyndigheten som de menade har tillsynsansvaret. Jag anade redan tidigt att min fråga skulle bollas runt, utan att ge någon större klarhet. Nu har jag bestämt mig för att inte ta kontakt med polisen. även om de "äger" frågan (om de nu gör det, kommunen hävdade något annat) så tror jag inte att de här är något de prioriterar...med hänvisning till resursbrist.
Jag är alltså tillbaka på ruta 1. Vad jag har förstått är lagen diffust skriven och så länge det är så kommer inget att hända. Sedan kan jag ju tycka att att den tandlösa lag som finns borde prövas om inte annat för att få igång debatten, men det kräver myndigheter med civilkurage....något som jag tror att det är rejäl bristvara av i vår tid.
Under tid breder snöskotrar, vattenskotrar och allehanda terrängfordon ut sig i våra miljöer. De förstör och de tysta frizonerna krymper. Jag tycker det är både tragiskt och skamligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar