När jag är i min stuga vandrar jag en hel del. Ibland tar jag bilen en bit bort eller så påbörjar jag vandringen från stugan. Just denna dag är relativt närbelägna Storg-Gaika mitt mål. Då dagen lämpar sig för en båttur så tar jag min lilla farkost och utgår från Ganjuareudden.
Bakom Ganjaureudden återfinns Gaikabergen. Närbelägna Lill-Gaika och Stor-Gaika en bit bort. Vandringen mellan bergen bär kraftfulla ingrepp av oss människor. Här kallhöggs skogen under 60- 70- och 80-talen. Bitvis börjar det efter många år bli en hyfsad föryngring, men på andra ställen är det fortfarande nästan kalt. Sveaskog försökte sig på en liten hyggesplöjning för några år sedan, samtidigt som man tog bort björken. Det som har hänt sedan plöjningen är just ingenting...ja, förutom att nya björkar har skjutit skott.
Att fina naturvärden har förstörts är ju uppenbart...men även rent företagsekonomiskt måste ju detta vara en riktig flopp. Antar att det ser ut så här på många ställen i västra Lappland.
Högre upp på Stor-Gaika är det brant och stenigt. Den gamla skogen får vara kvar och man kan ana hur allt en gång såg ut.
Det är varmt och svettigt i branten och knotten besvärar en del. All investerad möda får sin belöning på toppen. Här har jag allt sedan tidiga tonår blickat ut över vidderna. Uddjaure vid mina fötter och de snöklädda fjällen i nordväst. Här blir jag sittande med kaffet ganska länge. Ensam är jag inte. Som många gånger förr får jag sällskap av lavskrikorna. De som alltid vakar över mig och markerna. Det är fint!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar