Ett träd kan vara stort med stora anspråk, men även litet med en längre historia att berätta. Trädet ovan är av det senare formatet, litet med en ganska lång historia, sin litenhet till trots.
Trädet har ingen röst, men för mig, som återkommande ser detta träd under mina vandringar, ger det ord och mening för så mycket.
Trädet är en sentida ättling till det ursprungliga träd som fick vika åt sidan när vattnet reglerades. Troligen fälldes det någon gång under tidigt 1950-tal. Den gamla stubben gav liv till det lilla trädet någon gång under 1970-talet. I den karga jordmånen fick trädet ungefär 40 livgivande år. Det är nu ett par år sedan det slutligen gav upp livhanken.
Det lilla trädet får mig att tänka på att det går att klara sig på litet....något tankeväckande i vår övergödda och materiella tidsålder. Trädet visar också på själva livets skörhet...vi behöver alla näring för att växa och utvecklas.
Den lilla trädet har blivit en trogen kompis genom åren. Något litet i blickfånget i den annars storslagna miljön. Vi gör alla korta avtryck under levnaden på vår jord...i någon mening kommer nog spåren av detta lilla lilla träd överleva mig...det känns fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar