Helgen som var besökte jag min födelsestad Boden. Det var ett tag sedan sist. Sedan dess har även Boden har fått den tidstypiska gallerian och nya bostäder har byggts på gamla parkeringen i centrum.
Alla städer är stadd i förvandling, men jag undrar om inte förändringens vind i Boden har gått fram snabbare än på andra ställen. Av den gamla garnisonsstaden Boden som närmast var belägrad av flera regementen finns det inte mycket kvar. Dessutom är länssjukhuset sedan länge borta och jämnat med marken. Av den Bodenfödde nobelpristagarens Eyvind Jonssons miljöer i romanen "Stad i mörker" har nog de mesta förflyktigats. Inte heller min mor som gick sjuksköterskeskolan här på 50-talet skulle känna igen sig.
Faktum är om inte staden har blivit lite ljusare än på Jonssons tid. Av det gamla Havremagasinet som höll kavalleriets hästar med mat har det blivit en konsthall, kanske till och med den mest spännande i länet.
Om Boden tidigare skulle utgöra ett skydd mot en förmodad fientlig omvärld har staden i stället öppnat sig för samma omvärld. Boden har haft ett omfattande flyktingmottagande sedan ett antal år. Vid ett besök på ett av stadens caféer möts jag av många språk och känner mig närmast som kosmopolit i min egen hembyggd.
Bäst av allt är lugnet - julruschen pågår för fullt, men här märkts det knappt på den nästan folktomma gågatan.
Läs även andra bloggares åsikter om Boden, förändring, tid, Norrbotten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar