hanteras varsamt
Jag har alltid gillat vällagad mat. När jag går ut och äter lunch är det inte bara för att fylla magen, då kan jag lika gärna äta en gröttallrik hemmavid. Jag har mina favoritställen och ofta är jag nöjd.
Till skillnad från många andra så säger jag alltid min ärliga mening om maten när serveringspersonalen frågar om det smakade gott. Jag tycker att det både min rättighet och skyldighet som lunchgäst. Det är ju bara då restaurangen har en möjlighet att bättra sig.
För en tid sedan åt jag lunch med mina vänner. De tog karrén och jag fisken. Fisken var en av det saltaste jag ätit på länge, vilket jag mycket riktigt på ett vänligt och korrekt sätt förmedlade till servitören när han frågade hur maten smakade. Servitören lovade att genast ta upp malören med kocken.
En av vännerna åt fisk på samma restaurang påföljande dag med ett annat sällskap. Ingen var nöjd med fisken, den var alldeles för osalt och smaklös!
Helt tydligt hade mitt budskap gått fram, men avsikten var ju inte att skrämma kocken från vettet, utan att ge en fingervisning hur saltet ska hanteras för att ge en optimal smakupplevelse.
Jag klurar nu mycket över hur jag ska rikta den viktiga sakliga kritiken över maten framöver, osalt och smaklös fisk är ju nästan lika illa som översaltad.
Läs även andra bloggares åsikter om kokkonst, mat, fisk, salt
3 kommentarer:
Tänk vad du ställer till med!
Men berätta gärna var du går och äter, så vi andra får veta.
Det var Bistro Norrland denna gång. Ojämna luncher. Menyn på kvällarna är visst bättre.
Men för lite saltad mat går ju ändå att åtgärda innan den intages.
Det är värre med översaltad.
Skicka en kommentar