Den ryska Björnen biter inte längre. Det gamla hotet från öster har förpassats till minnenas arkiv. Vem minns längre den grundstötta U-båten i Hårsfjärden och alla andra möjliga och omöjliga ryska U-båtar i våra vatten. De gråsälar som nyfiket sticker upp sina huvuden vid vår resa till Haparanda Sandskär hade nog setts som just dessa ryska U-båtar när hysterin var som störst.
Den ryska Björnen biter inte längre. Möjligen kan vi känna avsmak av rysk Maffia och Trafficing. Annars är det mest guldkanten av det nyrika Ryssland som vi får ta del av när ryssarna vallfärdar över vår gräns, handlar och höjer vår Bruttonationalprodukt.
Nu är hotet av ett annat slag. Det nya hotet från öster är Mårdhunden. Jag såg denna varelse i Muddus för 10 år sedan. Den ser närmast ut som en korsning mellan Järv och Räv.
Nu har de blivit fler. I alla fall på Haparanda Sandskär, där de hotar den unika fågelfaunan. Många Mårdhundar har naturbevakarna skjutit, men många finns troligtvis kvar. Färsk spillning vid min vandring på Ön tyder på detta.
I varje paradis tycks det finnas en orm, även om vi så gärna önskar något annat.
3 kommentarer:
Snedbalans är aldrig bra. Och visst är det så att mårdhunden är inplanterad i Finland. (!!!?)
Att den fanns i Muddus för tio år sedan förvånar mig. Trodde inte den migrerat så målmedvetet. Det talas väldigt lite om detta.
Jo, i Finland är den inplanterad. Nu när den väl är på plats så tror jag att den blir kvar. Mårdhundar förökar sig visst som kaniner.
Jag har sett mårdhunden i lapplands inland också.
Skicka en kommentar