tisdag 19 augusti 2008

Åka tåg



Jag gillar att åka tåg. För mig är denna resform den trevligaste och den mest värdiga. Jag sitter där jag sitter och får en chans att komma till ro med mina tankar. Jag behöver inte skämmas över mitt resande och tär inte på vår planet och dess resurser. Jag reser säkert, till skillnad från när jag sitter i bilen. Istället ifrån flygresandet lätt artificiella resform får jag med tåget en verklig känsla av att färdas.

Jag har alltid gillat tåget. Under barndomsåren kunde jag tågtidtabellen utantill och var närmast lyrisk vid mina besök på centralstationen. Minns väl ”Bottenviken”, ”Nordpilen” och ”Å-dalen”. Kanske tågen och dess benämningar stod för rörelse, hopp och förväntan i mitt liv. Minns de årliga sommarresorna med tåget mot stugan i Lappland. Vandringarna i vagnarna, delicatomazarinen med te i restaurangvagnen och upprymdheten som gjorde natten sömnlös i sovvagnkupén.



Sverige förändras i rask takt, men tillvaron på Norrlandståget är ganska sig lik. Resan blir som att möta ett stycke Sverige i miniatyr. Ännu kan jag blicka ut över gamla trästationsbyggnader sedan en svunnen tid. Borta är rälsens skarvar, men tåget kränger fortfarande på klassiskt manér. Fortfarande möts kvinnor som aldrig sett varandra i samtal som om de känt varandra under hela livet. Kvar finns fortfarande fyllbulten i restaurangvagnen som vill prata med alla, men ingen med honom. Kvar finns fortfarande ostsmörgåsen, även om den har fått det mera modernt klingade namnet bistrosmörgås.

Men en stor förändring har skett sedan min barndoms resor. De tidigare ganska tomma sittvagnarna är nu till bredden fyllda av människor. Här har det nya Sverige tagit plats. Sittvagnen är full av människor från världens alla hörn, från länder som man som liten inte visste att de existerade.

En lång tågresa ger möjligheter, massor av tom tid att fylla med mening, eller bara låta vara tom. Du får gått om tid att lämna det du lämnat och förbereda dig inför det som komma skall. Tågresandet är en gåva, ta vara på den!

6 kommentarer:

Totte sa...

Instämmer helt i denna lovsång till tåget. Men önskar att SJ och övriga tågoperatörer ska visa resenärerna mer respekt avseende vagnkvalitet och liknande. Inte minst på tågen mellan Boden och Narvik. Där har jag upprepade gånger sett kvalitetsbrister jag inte trott varit möjliga.

Johan sa...

Visst, det går att irritera sig över mycket, men det går också att bortse från allt. Så, njut av utsikten, slut sedan ögonen och känns friden att bara vara med dig själv.

Bert Bodin sa...

Ofta har man stressat innan tågresan. Orolig för att man skall glömma något vitalt inför den. Slalompjäxorna t.ex.. Eller stighudarna.

När man väl sjunker ner i sin tågfåtölj (Oftast gör man det, eftersom de är så nedsuttna.) kan man inte göra något åt något mer än att sitta där och begrunda. Inget ansvar vilar på axlarna. Det är lugnt och skönt. Glömt är glömt och helst skulle man inte vilja komma fram överhuvudtaget.

Johan sa...

Du verkar ha insett poängen med tågresandet.

Béatrice Karjalainen sa...

Åka tåg är otroligt rogivande och påminner lite om fjällvandring. Man tuffar på i maklig takt, hinner tom fota genom fönstret, träffar människor man annars aldrig skulle pratat med. Stämmer i alla fall så länge tåget stretar framåt, efter 5 timmar stillastående utan vatten, toa eller mat brukar man vara rätt less.

Johan sa...

Att åka tåg är en god möjlighet att överlämna sig åt nuet. Det är bara att följa med oavsett om tåget går eller står stilla. det stillastående tåget blir en utmaning god som någon för stressade nutidsmänniskor