Jag krattar. Jag krattar in sommaren invid älven, vid min stuga.
I takt med mitt krattande växer högar av fjolårslöv, barr och oräkneliga kottar.
I denna akts takt växer en glädje, en liten svårgripbar eufori.
Takten med krattan hjälper mig att blir del av en hel symfoni.
Jag öppnar dörren. Toner från stugan sprider sig i det fria.
Jag öppnar mina öron och hör Flugsnappare, Rödstjärt och Drillsnäppa spela.
Jag öppnar mina ögon och ser Sädesärlan kvittra vid samma boplats som ifjol, holken invid vedboden.
Jag hör musiken fortsätta att spela i mig. Det känns som jag kan kratta i evighet…
2 kommentarer:
vilken mysig bild
Kul att du har hittat hit!
Skicka en kommentar