För att uppleva trygghet, frid, glädje och lust och allt det där andra som omger ett gott liv är det bra att ha en plattform, ja, det vi brukar kalla hem.
Vad är då ett hem och när känner vi oss hemma? Är det som i mitt fall lägenheten i Luleå, stugan utanför Arjeplog eller kanske rent av uppväxtstaden Gävle? Är hemmet en plats eller är det något annat?
För mig är platser just platser där jag för tillfället vistas eller besöker. Platserna kan försvinna under livets gång eller kanske finnas kvar. Jag har bott på många platser. Just nu bor jag centralt i Luleå, men vet inte vad jag bor om 5 år. Jag har haft min stuga i 16 år och räknar med att behålla den så länge jag lever. Är då stugan mer mitt hem än min lägenhet? På en nivå, ja. Till stugan åker jag alltid med glädje och en god grundkänsla. I den lägenhet där jag trots allt vistas mest trivs jag, men kan ändå ibland känna en viss rastlöshet.
Platserna kan kan finnas och försvinna. Blir du alltför beroende av dem blir du väldigt hemlös. Alltså - hemmet är inte en plats. Hemmet är du och där du känner en god grundkänsla. Hemmet är sammanhang där du mår bra och fyller på med mening. Vårt inre hem ser nog väldigt olika ut. Min stuga är platsen som ger möjligheten att göra sådant som skapar mening och en hemkänsla för mig. I mitt fall är det fina vandringar i en vacker natur som både skänker frid och upptäckarlust.
En av de stora fördelarna att bli äldre är att det yttre, platserna och fasaderna blir allt mindre viktiga. Förståelsen av att det är jag mig själv som är hemmet gör att jag måste vara noga att hålla min inre fastighetsskötare på bra humör. Egenvård är därför det bästa receptet för att förebygga hemlöshet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar