Reflektioner från en stadsnära natur

 Där staden och industriområdena tar slut öppnar sig Gammelstadsvikens naturreservat. Den börjar i en kil mellan moderna mänskliga kommunikationer i form av trafiklederna i väster och Facebook långsträckta datorserverhall i öster. Det är olika formera av kommunikationer som ska förena oss, men som också löper risk att splittra och förinta. Trafiken i väster med sina fossila utsläpp och datortrafiken i öster som bidrar till att sprida hat och destruktiva konspirationsteorier.

Den naturliga kilen blir då särskilt välkommen. Hör möts vi snart att en i många stycken ganska opåverkad natur som mest påverkas av naturens egen långsamhet - årstidsväxlingarna och och den ännu större långsamhet när havet drar sig tillbaka 1 cm per år och fjärden mycket sakta krymper.

En bit in på leden då serverhallen är passerad och trafiklederna är en bit bort känner jag lite av naturreservatets relativa tystnad. Helt tyst blir det aldrig i stadens närhet, men nu dominerar alla sångarna i skogen allt mer och över fjärden kryllar det av den för norrbottniska kustens typiska dvärgmås som har sin största population i reservatet.

Annars märks det att häckningssäsongen är igång. Det är mindre livaktigt i skog och på fjärd än tidigare i maj. Gläds i alla fall av flera observationer av gråhakedoppning och årta. Arter som jag inte sett på ett par år.

I Norrbotten är det som bekant ont om vårblommor. Nu när vi står i randen  mot sommar kryllar det av kabbeleka i våtmarkerna och en hel del små blå blommor ser jag. Då jag kan mer om fåglar än blommor är jag inte säker på om det är viol...



Det kommer att dröja  innan jag kommer tillbaka till dessa marker. Våtmarkerna är även ett paradis för små flygare som älskar mänskligt blod. Om ett par veckor intar de scenen här. Vi kan störas av dessa blodsugare och många andra som myror och getingar. Men - de är mindre beroende av oss än vi faktiskt är av dem. I en värld utan insekter skulle människan få svårt att överleva. Utan bin inga frukter och grönsaker och utan mask och myror av alla de slag - ingen nedbrytning och ett fungerade kretslopp.

Alla individer - små som stora behöver få plats i vår fina natur för att den ska förbli fin och för att vi ska överleva. När myggsvärmarna är som värst får jag göra mina vandringar och upptäckter på annat håll...