Min skog som inte är min skog men som är det i själ och hjärta. Jag pratar om skogen i trakterna runt min stuga. Här finns det fortfarande gott om riktig skog, d v s varsamt brukad bondeskog och på högre höjd helt opåverkad skog
Skogsbolagen brukar hävda att de aldrig har funnits så mycket skog i Sverige. De har naturligtvis helt fel. det är snarare precis tvärtom, det har nog aldrig funnits så lite riktig skog som det finns idag. Med riktig skog menar jag opåverkad skog och varsamt brukad skog. Däremot har vi gott om sårbara sterila virkesplantager utsatta för väder, vind och brand.
Att få vandra i en riktig skog som inte är naturreservat, nationalpark eller på annat sätt skyddad är tyvärr allt mer ovanligt. Det gör mig mycket bekymrad för den biologiska mångfalden.
I min genom historien varsamt brukade skog kan jag fortsätta att vandra. Tacksamheten är stor. Min skog äger till skillnad från hygget och plantagen en historia och själ. Jag vandrar och lever i nutiden men kan ana historiens vingslag från tidig nybyggarepok och långt tillbaka kanske ända till medeltid bland Gaikas gammeltallar och i spåren från urgamla skogsbränder.
Den gamla skogen, stigarna och de fina platserna äger en speciell magi, stillhet och vila. Jag vandrar i en försiktigt brukad vildmark dit världens larm aldrig når.
Om Gud finns så är det här rätta platsen att söka honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar