Sent om hösten

 Jag gör en vandring i det kustnära landskapet bland de låga bergen. Alltmedan vandraren klär på sig för möta en frisk vind som är mild, men ändå ganska råkall, så står naturen allt mer naken sedan den klätt av sig sin färgrika skrud. Kvar står den norrländska taigan i all sin prakt med sitt evigt gröna jag.

När inte orden får fäste och hittar sin riktning finner vandraren sitt hem i taigans gröna evighet. Här om någonstans är tanken fri och orden slipper formuleras.

När livet går lite på sparlåga är det fint att finnas här. Även i död fura finns livet. Den större hackspetten påminner mig ivrigt med sitt lika ivriga sökande efter den döda furans invånare.

Njuter av den den sena höstens rörelse och så för ett ögonblick når solen mig med sina strålar. Det är sent om hösten, det är vackert och tanken förblir fri...